Nu blir det boktips!

Ni-na-ni-na-ni-nana...

Vill verkligen rekommendera alla att läsa Den digitala drogen - Konsten att hantera din teknik av Patrik Wincent! Den är enkel, men ack så tydlig. Författaren har själv varit en mobilzombie, som han kallar det, och vill ge tips och riktlinjer över hur man borde se över till användande av våra apparater som erbjuder oss hela världen. Han arbetar idag som terapeut med inriktning på missbruk och beroenderelaterade frågor

För var går egentligen gränsen mellan funktionellt användande och missbruk? Internetberoende är en av vår tids största folksjukdomar, fast vi har inte riktigt kommit till att acceptera det ännu. Man tror lätt att det mest handlar om spelberoende, men om vi ser till oss själva så har många av oss skapat ett märkligt beteende, så som Pavlos hundar, fast här efter bekräftelse och stimulans, då vår telefon plingar till, vilket kan betyda att vi fått ett meddelande, en like, en kommentar eller att någon vi följer har gjort något av intresse (och mycket, mycket mer!). Men vad får vi egentligen ut av att plocka upp telefonen och kolla? Speciellt om vi då sitter med vänner i ett socialt sammanhang och borde lägga vår uppmärksamhet på dem istället för på något som sker någon helt annan stans? Vilka av dina kontakter är då mest värda? Och tänk på att vuxna är förebilder för barnen!

Till att börja med så håller jag helt med om att våra smarta telefoner och surfplattor inte är av ondo. Man har stor nytta av dem, men problemet är att vi lätt blir beroende och vårt användande av dem går överstyr. Det blir lätt att man jämför sig med sina vänner och bekanta, och om de plockar fram sin telefon flera gånger i timmen så tänker man att det kan väl inte vara något fel. För alla andra gör ju det! Jag är glad att matte läst denna bok, för jag vet inte hur många gånger som hon tar fram sin telefon och ger den mer fokus än mig när vi ska gosa. Det spelar ingen roll att jag försöker buffa bort apparaten, det resulterar ofta istället att hon tar fram kamerafunktionen istället och börja fota eller filma mig i mina försök att få hennes uppmärksamhet. Dumma människa! Men nu har hon faktiskt börjat bättra sig. Fast när det kommer till matte så kan hon vara lika fokuserad på en bok som på hennes telefon, men det är på ett annat sätt.

Tillbaka till Wincents bok:

Det finns flera fallstudier att ta del av, utmaningar samt tester där man får prova sig själv och se om man är i riskzonen. Några av varningstecknen är att man tappar tiden, man prioriterar bort den fysiska världen (t.ex. kollar på telefonen när man kör bil eller att man inte har koll på var ungarna gör då man istället lägger allt fokus på sin telefon), man slutar träffa sina vänner IRL och man tappar kontakt med sin partner, man blir irriterad när folk vill ha kontakt då man sitter med sin telefon, man prioriterar den andra världen och struntar i aktiviteter man tidigare deltog i t.ex. träning, man får svårt att somna, har huvudvärk oftare, tappar sitt humör lättare, får mer ont i rygg och nacke, och man kan få svårt att samtala med folk då man lätt vänjer sig att kommunicera via skrift.

Det är du och dina nära som märker när det blivit för mycket. Ett enkelt test är att stänga av telefonen och inte röra den på en viss tid. När börjar det blir jobbigt att hålla fingrarna borta och vad är det egentligen man saknar? Och vad skulle hända om vi vaknar upp efter en stor naturkatastrof och inga av våra apparater fungerar. Hur skulle vi då må?

Men vilka drivkrafter är det som finns som gör att vi använder eller överanvänder våra apparater?

Jo, vi får lätt en känsla av kontroll. Vi det var allt ligger och vad som sker, då vi lätt kan kolla upp det, vi får ständiga kickar av att få bekräftelse eller goda nyheter, allt går ju så fort och är gratis. Och så får vi lätt för oss att vi sparar tid genom att multitaska. Vad kan gå fel?

Överanvändande av mobiltelefon och dator skapar stress, sömnproblem och psykisk ohälsa. Detta är något vi inte får ta lätt på! Det finns idag appar som hjälper dig att mäta hur mycket tid du spenderar ute på nätet. Något som kanske kan ge dig en tankeställare vad du egentligen hade kunnat göra med denna tid. Även serien Sociala monster som gick nu under se senaste veckorna på SVT tog bl.a. upp hur vi idag behöver dra ner på vårt internetanvändande, vilket de kallade digital detox.

Det är tydligare att folk idag överöses av info och länkar till artiklar och dylikt som de väljer att gilla, utan att ens ha läst igenom den själva. Detta har genom tiderna gett oroväckande följder då t.ex. nyheter från satirsidor har fått spridning och folk tror att det är sant då de har läst det på flera ställen då det spridits via omkring. Vi vill i vårt stressade liv egentligen bara ha en rubrik som säger allt, för att vi har helt enkelt inte tid att läsa hela texter (eller har vi?). Jag vill här genomföra ett litet test då jag kommer att länka detta blogginlägg på mitt Facebook-konto och kommer då hålla ögonen på hur många som väljer att gilla inlägget och hur många som kommer att skriva in de tre bokstäverna JHL som här får stå för ”jag har läst”. Så nu uppmanar jag er som läser detta att skriva in dessa tre bokstäver i kommentarsfältet på FB. Hmm, ska bli intressant!

Vill också passa på att nämna att SVT tog upp en studie för ungefär en månad sen som visar att våra hjärnor krymper av användandet av telefoner. Vi långtidsminne blir sämre då vi lär oss att vi inte måste komma ihåg något, utan all kunskap finns tillgängligt för oss via några knapptryckningar, och behöver då inte förvaras i våra hjärnor. Där tar de även upp att det inte är så bra att läsa på skärmar när man ska gå och lägga sig, både för att man får för mycket ljus, vilket får hjärnan att tro att man inte ska sova, samt att man stimulerar hjärnan istället för att låta den varva ner. Skulle du kunna stänga av alla apparater helt 1-2 timmar innan du ska sova? Vad är det egentligen man tror dig behöva kolla upp när man egentligen ska vila?

Oj, det blev ett långt inlägg, men jag vill verkligen rekommendera denna bok för han förklarar väldigt bra och även om du känner att ha har ett bra förhållande till ditt internetanvändande så kanske du har en som står dig nära som skulle behöva hjälp. Och läs gärna bitarna om barns utveckling som jag inte tagit upp här. Det kan nog få dig att tänka efter en och två gånger innan du låter ditt barn sitta med en sån apparat för länge!

Naturligtvis fotade matte mig när jag gosade med boken – för hon är ju den hon är!

Facebook vs Instagram vs Twitter

Tänkte i detta inlägg grotta ner mig i dessa tre sociala medier då det känns som om det är dessa som just nu används mest i min bekantskapskrets. Självklart finns det mängder av andra sociala medier som finns tillgängliga, men någon typ av avgränsning måste jag ha i detta projekt.

Jag har kommit till att använda Facebook mycket under det senaste året då det är det mest populära dit vi nu flyttat, och Facebook är också den överlägsna när man ska dela vidare, så när jag bloggat eller lagt ut något på Instagram så lägger jag det direkt och på Twitter har jag ordnat sen innan att det läggs upp automatiskt till mitt Facebook-flöde. Sen har jag också lagt till bilderna till projektets anslagstavla på mitt Pinterest-konto.

Jag provade nu att radera mitt sista inlägg på Instagram respektive Twitter för att se vad som egentligen blir kvar på Facebook och Pinterest. På Facebook kan man fortfarande se den beskurna bilden från Twitter, men man kan inte komma åt bilden helt då originalkällan är borttagen. Instagrambilden och dess plats på mitt Facebook-flöde är helt väck. På Pinterest finns båda bilderna kvar på min anslagstavla, men man kan inte komma vidare till källan. En annan intressant sak var att jag inte kunde finna var man raderar sin bild på Instagram när man är inloggad på datorn, blev tvungen att logga in på telefonen. Men vi har ju alltid vetat att Instagram är begränsat när det gäller dator-versionen, men ändå!

En av anledningarna till varför jag plockade bort bilderna var att se vad man måste tänka på ifall man ångrar sig. Hur många ställen måste man gå in på och radera manuellt på ifall man skulle komma till att ångra sig. Fast man får tänka på att man får vara riktigt snabb om man ångrar sig för det är ju lätt att någon tagit en skärmdump eller gjort ett skärmklipp och då har man helt tappat kontrollen. Tur att man inte lägger ut bilder på fyllan...

Men nu över till att se på skillnader och likheter på dessa tre sociala medier.

Att lägga ut är enkelt att göra på alla tre ställen och det både på datorn och telefonen. Dock är det bara på Instagram som man kan redigera fotot vid uppläggningstillfället, för Twitter och Facebook erbjuder bara att man kopplar en bild till det som ska skrivas.

När vi kommer till att redigera inläggen då börjar det skilja sig åt. På Facebook kan man ändra när man vill, lite som på en blogg, och man kan även ändra i texten i ett Instagram-konto, men en tweet på Twitter är liksom ”lagt kort ligger”. Det är bara att radera om man ångrat sig och göra om det.

Även när det kommer till att kommentera och ”gilla” är enkelt, men när det kommer till att kunna redigera eller radera kommentarerna som man gjort, så skiljer sig våra medier åt. På Facebook verkar liksom allt vara tillåtet när det kommer till att ångra sig, lite värre är det på de andra medierna. Något att tänka på!

På alla dessa tre konton så har man ju två olika typer av flöden. Ett som bara jag ser och ett som visas upp för ens vänner/allmänheten. Man väljer att följa andra och ser då när man loggar in vad de har lagt ut, men om man vill visa upp något av detta i sin tur så är det kört på Instagram, men enkelt att dela på Facebook samt att retweeta på Twitter. Har länge undrat varför det ska vara så på Instagram, det känns ju som att hela idén med sociala medier är att visa upp sig samt att dela vidare vad andra lagt ut. Enda sättet är ju att ta en skärmdump och dela vidare på ett meckigt sätt, eller ge intrikata instruktioner om var ens vänner kan finna den intressanta bilden man just sett, så till vida att personen som lagt ut bilden har valt att ha ett öppet konto. Varför så svårt, Instagram?

Och nu känner jag att jag har tröttnat på Twitter och hänger mer på Instagram. Är det för att jag börjar bli trött på all grötig text i tweeten med mängder av hashtaggar och länkar, och då hellre kollar in bilderna på Instagram och då läser texten om jag verkligen blir intresserad? Sen är jag dålig på att hålla mig kort, så Twitter har i sig aldrig riktigt varit min grej.

Men inte för att jag är helt förtjust i Instagram heller. Man måste ju tänka sig för när man fotar, för bilden ska ju till att bli kvadratiskt och när man beskär på det sättet är det inte säkert att man fått med allt man ursprungligen hade tänkt. Det gäller att ta ett steg bakåt när det är fotodags! Vissa menar på att kameran i Instagram-appen är bättre än kamera-appen som finns i telefonen från början. Någon som håller med eller säger emot?

Och vad gäller Facebook så gillar jag inte att folk kan tagga mig i foton/händelser utan att jag först måste okeja detta. Sånt kan i vissa lägen få förödande konsekvenser. Och jag gillar inte att Facebook fortfarande håller på att hetsa mig att fylla i info om mig själv, men jag arbetar ju ingenstans och har än mindre gått i någon skola. Och vad jag ser på TV är väl min ensak? Och sen kan man inte få bort den sponsrade reklamen i högerspalten.

Någon som har upptäckt några andra skillnader mellan de olika sociala medierna?

Ibland är det skönare att titta ut istället för att stirra på skärmar. 

Kutym på Facebook?

Jag testade i år att på julaftons morgon lägga ut en bild med en hälsning. Under julaftonen lyckades jag få gillningar/gillanden(?) och kommentarer från ungefär hälften av mina FB-vänner. Så, vad betyder det? Och vad begärs av mig?

Jag valde att gilla alla mina FB-vänners individuella julhälsningar, men kommenterade inte någon och jag gillade jag deras kommentarer på mitt inlägg (självklart uppskattade jag dem, men jag FB-gillade dem inte) för jag kände att det blev liksom kaka på kaka. Jag hade ju i min allmänna hälsning hälsat till alla, och sen hälsar de tillbaka. Betyder det att jag borde kommenterat med en hälsning tillbaka till dem, eller åtminstone gillat deras hälsning? Jag kan inte de sociala reglerna riktigt än.

När ska man gilla egentligen? Är det då man

• verkligen uppskattar det som FB-vänner lagt ut eller skrivit?
• ser att en massa andra har gillat det och man faller för grupptrycket?
• tycker synd om personen och vill att den ska känna sig sedd?

Men det som fick mig att reagera var ändå att så många vad aktiva på en högtidsdag som julafton faktiskt är. Är det viktigare att sitta med sin apparat och social via sociala medier eller social med sina nära och kära AFK? Jag vet hur irriterade vissa blir på sådana som sitter med näsan i sina apparater när man har träffats för att umgås, och det är så att jag förstår dem. Har jag kvalitetstid med matte vill jag inte att hon bara klappar mig förstrött medan hon gör annat samtidigt. Så min fråga är till de som är aktivare på Facebook än vad jag är: Hur många timmar i snitt spenderar ni på Facebook och hur många timmar blev det på självaste julafton?

Några saker jag inte förstår med Facebook

Det finns saker jag inte förstår. Varför visar sig solen så få timmar? Och vart har alla fiskmåsar tagit vägen? Men det är inte detta som jag ska fokusera på i detta inlägg, utan nu är det Facebook som gäller. Jag har grunnat i några dagar nu och jämfört nyhetsflödet och aviseringsinfon (eller vad det kan kallas) och jag får det inte att gå ihop. Varför visas inte samma saker i samma ordning? Vad där egentligen skillnaden? Dessutom är det märkligt gällande telefonen när jag får meddelande gällande när någon av mina FB-vänner uppdaterat sin status, delat ett inlägg osv. för ibland ploppar det upp ofta och andra dagar knappt alls, och det går inte ihop med hur aktiva mina FB-vänner är. Och antalet stämmer sällan mellan aviseringen och det verkligen antalet. När bestäms det att FB-appen ska meddela? Har ej funnit någon inställning hur ofta det ska ploppa upp. Någon som vet?

Jag gick igenom alla mina inlägg häromdan. Jag har nu lärt mig hur man plockar bort rena reklaminlägg genom att klicka på den lilla pilen som pekar nedåt (den har säkert ett namn som jag inte ännu lärt mig) och där man kan välja att inte ta emot mer reklam från den avsändaren. Såg nu att efter att jag rensat har jag inte fått något reklam sen dess, men det lär ju komma mer från andra avsändare. Jag plockade även bort några av mina egna inlägg/aktiviteter (eller vad de kallas) men när jag kom till den äldsta, som jag inte aktivt själv skapat, alltså den om min födelse (vilket ni som följer detta projekt vet är osann) så gick den vare sig att ta bort eller redigera. Tänk om jag skrivit in fel datum då jag skapade kontot? Vilket jag ju faktiskt gjorde, om än medvetet. Blev sen lite överraskad över att någon kommenterade och gillade när jag kommenterat detta inlägg. Hur kunde de se detta? För i mitt flöde låg det ju fortfarande gömt längst ner. Fattade sen att när jag gör något så ser mina vänner det som en aktivitet från mig. Man lär dig något nytt...

Matte har upptäckt att hon har mina FB-vänners födelsedagar i sin telefonkalender. Antagligen har detta skett via någon automatisk uppgradering, men frågan är hur man får bort det. Får undersöka det noggrannare. Det intressanta i detta är att den FB-vän jag plockade bort från någon vecka sen ligger fortfarande kvar med sin födelsedag i kalendern. Varför det? Tänk om det skulle varit någon man blivit ovän med och inte ville påminnas om. Är inställningarna så okänsliga?

Jag har också lekt med inställningarna vad gäller att följa och inte följa mina FB-vänner. När jag ändrar detta i appen finns det en knapp vid varje vän där jag kan välja att följa eller inte, men när jag ska ordna detta via datorn så finns även ett alternativ som kallas att ta emot aviseringar då jag har uppe sidan med alla mina vänner. Hur ska jag som nybörjare veta att Följa respektive Ta emot aviseringar är samma sak? Det är ju bara förvirrande. Jag har än så länge inte skapat grupper bland vännerna, det får bli en framtida uppgift. Ska bli intressant vad det kommer att ge.

Och så en sista undran: Om man gillat ett inlägg/aktivitet och sen ångrar sig: Hur gör man då?

När jag inte orkar med förvirrande saker gömmer jag mig helst under en filt. 

Så har det gått lite mer tid

Startat upp igen, det blev inte så mycket i våras som tänkt.

Efter att ha kommit igång och bytt till en aktuell bakgrundsbild på Facebook samt skrivit ett inlägg där var det dags att testa Instagram igen. Inga problem där heller. Men jag känner mig fortfarande irriterad att Facebook är på mig hela tiden att jag ska uppge information om mig själv, var jag är, var jag jobbar, vilka filmer jag sett etc. Och ständigt är det tips om FB-vänners vänner som jag ”kanske känner”. Det känns nästan desperat från Facebooks sida.

Stötte dock patrull när jag på Pinterest skulle uppdatera min anslagstavla för detta projekt. Det som varit så enkelt förut, varför går det inte?!? Laddade till och med ner en app till datorn så att jag alltid kan pinna bilder var jag än är på nätet, men när jag skulle plocka t.ex. från mitt Facebook-konto fick jag meddelandet att det inte fanns några bilder. Inte heller fick det bra att plocka från mitt Instagram-konto. Så jag fick helt enkelt plocka dem från datorn, men det känns ju bara helt fel. Dessutom blev bilderna hoptryckta på ett fult sätt. Gillar inte! Får kolla upp det lite bättre. Fast det jobbiga med appen som jag laddade ner är att så fort pilen är i närheten av en bild på en hemsida så får jag upp förslag att pinna det. Kan bli nog så irriterande i längden. Dock slipper jag det på Facebook. Underligt.

Den gamla iPhonen är ivägskänkt och nu får jag dela telefon med matte så länge, men än så länge har vi inga större problem med det. Det är ju ändå matte som håller ordning på alla inloggningsuppgifter m.m. så jag kan slippa det. Har ju fullt upp med att trash-talka alla talgoxar som söker sig till vår balkong. Vissa dagar har jag och polarn fullt upp. Men nu är det mörkt fler och fler timmar på dygnet, så då får vi chans att ladda batterierna.

Något nytt som också hänt under min frånvaro är att det inte finns någon automatisk meddelandetjänst i Facebook, utan man måste nu ladda ner Messenger. Ytterligare en app som ska ta upp plats i telefonen. Men jag fann i alla fall mina gamla konversationer från sommaren 2013 där och upptäckte då folk som jag inte längre än vän med (bekantas bekantas). Kan inte minnas att jag fått något meddelande att de sagt upp sin vänskap med mig. Är det så det funkar? Testade nu att plocka bort en FB-vän, men hen ligger fortfarande kvar i mina flöden, fast utan viss info. När kommer det försvinna, tro?

Jag har annars fått nya vänner på senare tid, mattes nya bekanta på den nya orten vi flyttat till. Jag har inte mött så många av dem, jag håller mig helst i en garderob eller under soffan när det kommer främlingar, men matte säger att de är schyssta, och jag väljer att lita på henne. Annars får jag väl säga upp min bekantskap med dem...

 Jag är inte lika förtjust i att möta nya människor som min polare är.

Vad har hänt under tiden?

Nu har jag tagit några timmar och kikat lite på mina konton i de olika tjänsterna så detta inlägg kommer att bli lite långt. Jag har bara kikat lite då och då på mina konton på den gamla iPhonen under de månader som gått. Vid någon uppdatering har jag visst loggats ut, sån koll på läget har väl jag, och då var det bara att leta fram lösenorden igen. Tur att man har matte som håller koll på sånt. Jag har dock inte varit inne på min mejl, så den var knökfull under kategorin Socialt. Bra att de har den uppdelningen i Gmail. Jag har nu en mängd meddelanden från de olika tjänsterna som undrar om jag glömt av dem, eller om det kan vara så att jag tappat mitt lösenord.

Men det där med Google+ har jag inte fått någon kläm på. Det verkar som om man ska starta grupper, men då jag ännu inte känner någon som är aktiv, så har jag inte lärt mig något om det än. Får upp det varje gång jag publicerar ett inlägg, men fattar inte vad jag ska fylla i.

Ja, jag lever än på Facebook  fast jag trodde att de skulle ha stängt ner kontot med tanke på vad som sägs att man inte får ha konton där om man inte är en riktig människa, läs t.ex. artikeln från förrförra hösten från PC för alla.  Och nytt för statusinläggen på Facebook är att det nu automatiskt kom upp en mini-sida av den länk man skrev in. Något som inte skedde i augusti då jag också skrev in min bloggadress.

Tycker det är lite kul hur Twitter föreslår att jag ska söka kontakter i min Gmail för att ansluta mig till dem som redan finns på Twitter. Gissar att de utgår ifrån att alla har sina vänner samlade på Gmail nu för tiden.

Har fått märkliga meddelande från folk som jag absolut inte känner som alla skriver på engelska och som jag tror bara kontaktat mig för att få fler följare alternativt uppmärksamhet.

Samma sak från Petbook. Fick t.ex. detta meddelande: 

Good Day,

How is everything with you, I picked interest on you after going through your short profile and deemed it necessary to write you immediately. I have something very vital to disclose to you, but I found it difficult to express myself here, since it's a public site.Could you please get back to me on: [ mejladress som jag här tagit bort] for the full details.

Have a nice day

Thanks God bless.

Mrs.Stella.

Vad vill mänskan egentligen? Eller ska jag utgå ifrån att det är ett husdjur?

Jag lade nu ut ett klipp på YouTube direkt från telefonen, men blev grymt besviken över bildkvalitén. Vet inte vad som hände för så dålig kvalité är det inte i originalklippet. Men nu har jag provat det också, i alla fall. Där har det annars inte hänt så mycket. 

Jag har under dessa månader kikat lite då och då på Pinterest (nja, det är väl mest matte som tyckt det varit roligt att kolla på katter som läser, mest för att inte behöva känna sig ensam om att fota sina katter med böcker) och det är väl där som jag fått flest följare och folk som pinnat mina bilder. Min första bild av kylskåpsmagneten var visst populär, funkar ju både i Sverige och utomlands.

StumbleUpon kommer ihåg mina intressen och det är som om jag aldrig lämnat dem. Jag får direkt upp listor eller webbplatser som innehåller de intressen som jag valt och därifrån klickar jag på tummen upp eller tummen ner och så får jag nästa lista på foton av roliga djur eller böcker som man borde läsa innan man dör. Men allt känns så amerikanskt fortfarande.

Jag lade nu ut en bild på Instagram och inom en timme hade jag fått nästan tio följare. Det kändes lite märkligt då jag inte kände till några av dem sen innan och jag hade inte ens använt mig av en tagg och bildtexten var på svenska. Jag klickade på några av dem för att se om de var några jag ville följa, men det var folk som mest lagt ut selfies och andra konton var privata. Men det intressanta var att när jag kollade listan över mina följare några timmar senare var de flesta borta. Frågan är nu: Har alla kollektivt ångrat sig eller kan de bero på det meddelande som Instagram där det står: ”Vi har raderat och inaktiverat en rad skräppostkonton. Listorna över följare och personer som du följer kan ha ändrats som en följd av detta.”?

Jag har i alla fall börjat följa några katter på Instagram så jag har något kul att kolla på. Men det jag inte gillar med Instagram är att man inte kan lägga upp bilden direkt på Pinterest, de har bara direktkopplingar till Facebook, Twitter, Tumblr och Flickr. Jag har ju en anslagstavla på Pinterest där jag samlar alla bilder jag lägger upp, och då jag inte kan få upp Instagram på datorn blir så meckigt att få dit bilden.

Jag tycker det är intressant hur det hela tiden görs förändringar i de olika verktygen. När jag googlade om hjälp för några inställningar i Facebook så var de årsgamla tipsen med sina skärmklipp helt oanvändbara. Tänk så tiden går!

  

I'm back!

Pausen från de sociala medierna blev lite längre än väntat, men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig.

 Det kommer att bli intressant att kolla upp vad som hänt med alla mina konton under denna vilande tid.

Tre veckor, dags för en paus

Nu har jag och matte provat oss fram så smått i djungeln av sociala medier. Vi har lärt oss en hel del och är medvetna om att det finns en otrolig mängd med tjänster där man kan visa upp sig och få respons från vänner och främlingar. Mattes semester tar nu slut och vi har bestämt oss för att ta en paus men de olika kontona kommer att ligga kvar. Jag kommer kanske vara aktiv emellanåt, men vänta er inte allt för mycket engagemang under den närmsta tiden.

Om några månader kommer jag att plocka bort alla konton för att se vad som händer. Ska bli riktigt spännande. Jag har tänkt att skriva om det på denna blogg, så gissningsvis kommer denna blogg vara det sista som ryker.

Stort tack till alla som har engagerat sig och hjälpt mig i mitt projekt!

Tankar om Facebook och dess storhet

Allt går att länka till Facebook. Vad man än gör på nätet nu för tiden så finns det en färdig ikon kopplad dit. Det gör ju också att den man utger sig för att vara på Facebook är den man är på nätet. Dock finns det andra ikoner ibland också, men ingen tycks vara lika spridd som Facebook.

När jag loggar in på något av mina konton via Facebook, men väljer bort alternativet ”Håll mig inloggad” och sen loggar ut därifrån och sedan går till Facebook, så händer det att jag redan är inloggad på Facebook. Ska det vara så? Det blir en himlans massa utloggningar.

Sen upptäckte jag tack vare när jag såg en av mina Facebook-vänner att bakgrundsbilden blir avkapad upptill och nertill i datorns utseende med inte i telefonens. Märkligt. Något annat som jag också tyckte var lite märkligt är att man får upp två olika typer av tangentbord på Facebook när man ska skicka ett meddelande till någon och när man ska skriva en kommentar. Hur kommer det sig?

Har funderingar om min tidslinje. Dit verkar komma utvalda delar, som t.ex. att jag lyssnat på en vissa låt på Spotify, att jag pinnat (satt en knappnål på) en bild på Pintrest och prenumererat på något på StumbleUpon – men hur väljs dessa ut? Själv skulle jag inte ha valt just någon av dem om jag själv hade fått välja. Tänkte först att det kanske visade min senaste aktivitet på de olika tjänsterna, men det stämmer inte det heller. Och på min Instagram-ikon på mitt Facebook-konto så visas bara de första bilderna. Märkligt.

Jag spelar inget på Facebook. Det verkar finnas en otrolig mängd spel man kan engagera sig i, jag märker hur duktiga mina Facebook-vänner är då jag ser när de klarat en ny nivå. Själv känner jag att jag måste hinna med mina 16 timmars sömn varje dygn och bara detta projektet tar en hel del tid i anspråk.

Har inte heller ännu gått med i någon grupp, men matte blev nyfiken och sökte om det fanns någon grupp som hette Våga vägra Facebook, och det var inte bara en grupp som dök upp kan jag meddela. Om matte hade ett konto på Facebook så hade nog direkt gått in där, men då hon inte gillar Facebook så kan hon ju inte det. Hmm. Det blir som ett moment 22.

Moment 22 / Joseph Heller

Besvikelser: Instagram, Petbook och Spotify

Vad gäller Instagram så känner jag att det inte riktigt är en tjänst för mig då de flesta foton jag tar än så länge är med kameran och inte med telefonen. Försökte mejla över foton från datorn till telefonen för att kunna lägga ut dem på Instagram, men jag är så himla oteknisk, för de enda alternativen där var Facebook och Twitter. Man måste ju kunna spara ner det först för att sen nyttja till via Instagram. Eller?

Har nu äntligen skapat mig ett konto på Petbook också. Allt här står på engelska, men min matte hjälpte mig att översätta. Denna gång blev jag inte den 7:e som heter Smulan (så som på Facebook), utan tycks vara den första. Här blir man inte tvungen att leta upp vänner på en gång så som på Facebook, men när mitt konto var klart så dök det direkt upp en chatt-ruta. Och sen finns det något som kallas ”credits” som man kan köpa för att sen kunna ge gåvor till andra medlemmar på Petbook. Inget som känns aktuellt för min del. Det verkar finnas ca 30 stycken registrerade djur från Sverige, mest katter och hundar. Vissa tycks visa sina riktiga namn andra heter som sin husse eller matte och typ hälften har profilbilder. Annars verkar hela tjänsten mest vara baserad i USA av människor som verkligen engagerar sig i sina husdjur eller arbetar för husdjur (ex. adoption). De lägger ut tråkiga filmer och bloggar om händelselösa dagar. Tror inte att denna tjänst riktigt är för mig, men ska kolla in den igen vid senare tillfälle.

Har nu också startat upp ett gratiskonto på Spotify. Hittade inte direkt så mycket musik som jag gillade. Gillar ju mer Min katt. Sökte på Cat och fick då en smart träff lista indelad i Tracks, Playlists, Artists och Albums. Sen kan man ju få en hel träfflista också, men jag uppskattade den första indelningen. Skapade en playlist som jag döpte sonika till Cat som innehåller en salig blandning (känner mig lite som Violet i boken Feed – se bild). Delade den sen till mitt Facebook-konto. Så har man lärt sig det med. Men då gratiskontot bara håller en period så kommer jag nog inte lägga ner så mycket mer tid på denna tjänst.

Feed / M. T. Anderson